En ny festeristera har börjat. Nio nya fräscha förmågor har tagit över OralSpex beryktade stämsång och håller redan på att duka under av press. Hur ska vi leva upp till alla dessa förväntningar?!

Eller nej. Ovanstående skrevs mest för att på något vis understryka hur mycket vi beundrar våra företrädare, och så vidare (läses på ett så icke-cheesy sätt som möjligt). Vi kommer inte duka under. Herrejösses, vi har redan förälskat oss i våra guldiga flugor och röda mantlar. Sistnämda ligger det för övrigt blod, svett och tårar bakom (mest Hanna M’s, visserligen). Undertecknad har inte ens en fluga längre, vad hände med den egentligen? Troligtvis lär den ha dragit iväg ihop med Elias mantel - vi skyller allt på CM och FBI. För att lugna oroade läsare (Hanna M, återigen) kan vi glatt meddela att manteln återfunnits.

Vi har hunnit gyckla “på riktigt” ganska precis 1,5 gång. Några bokningar har ramlat in. Vi är ganska nöjda med våra prestationer än så länge, så sätt igång att spamma gyckel@oralspex.se innan din granne gör det!

Apropå mailadresser. Alla oralspex.se-adresser vidarebefodras numera både till patet och ny oralspexare, vilket kanske kan vara bra att veta. Detta gäller alla adresser utom sekreterare@oralspex.se (vi i 12/13 är så fruktansvärt organiserade att vi inte behöver någon) och spons@oralspex.se (eftersom att detta är en nytillverkad post).

Vilka är vi, nu då? Vi tänker oss att hela studentsverige hållt andan i flera månader och väntat på detta tillkännagivande. Ni kan andas igen, nu. Här kommer en lista nämligen. Älskar listor!

Boss: Erika Henriksson
Vice Boss: Anna Nilsson
Kassör: Hanna Müllerström
Gyckel: Elias Larsson
Spons: Ellen Sirén
Sittning: Angelica Collin
Fest/Event: Hanna Lawrence
Fest/Event: Philip Linander
SprIT: Kajsa Skytt

Bilder och presentationer och sådant elände kommer så snart vi tagit tag i våra liv.
Over and out!

Inga kommentarer

Skolan har startat och alla är glada
Fast roligare med sommar för då kan man bada

Det var längesen det postades någonting här och det kändes som om det var på tiden att göra det igen.

Termin 4.
Nu blir det svårare, känns det som.
Brukar ju dock bli lättare om man faktiskt öppnar böckerna och skriver ut föreläsningarna.
Kanske överskattar allt. Eller underskattar?

Och imorgon är det möte på Örat för nya sökande till Oralspex 12/13.
Vi berättar lite om våra poster. Vi bjuder på fika. Vi myzer som vi så ofta gör på logopedprogrammet.
Det innebär att en kort era är snart över för vår del. Eller ja, snart är att ta i, men om ett par månader är det slut.
Kanske lika bra? Kanske dåligt? Jag är en tveksam man av pojklika proportioner. Inkonsekvent.

Kanske onödigt att riva upp ett redan blödande sår även mer, men många minnen har man fått, när vi är över halvvägs.
Sena kvällar på Kårallen, handflator täckta av färg efter märkesbacken, kärlek som kommit och gått, otroligt roliga gyckelframträdanden inför strålande publik, nya människor, vänner för livet, lycka, ångest, sorg, ilska, förväntan och nervositet.

Vi kan kalla det en halvtidssammanfattning - ett spektrum fyllt med de känslor som intryck som en festerist kan få.
Vilken tur att det finns lite plats kvar för nya upplevelser.

/IT

1 kommentar

Snart är barnpraktiken över.
Känns både bra och dåligt.

Man är ju så jävla cool, iskall och grym. Färskingarna i T1 tycker att vi är asballa (med all rätt).
“Wow, shit, dom är ute på praktik, och det är ett helt år kvar tills dess och jag är jätteavundsjuk och jag vill också vara ute på praktik och leka med barnen och göra massa roliga tester och transkribera och analysera och skriva journal och vara lika ball.”

Well, IT kan ju bara tala av egen erfarenhet, och han har nämnt det tidigare för sina kursare:
Det är knäckande att nästan varje dag på praktiken få spö av småbarn i Memory.
Förstår ni hur tuff man måste vara?
För någon med vinnarskalle kan detta ses som en tuff uppgift. Men jag kan försäkra er om att man blir härdad.
Man vänjer sig vid att förlora. Det gör alltid ont, dock, men man vänjer sig…

Skämt åsido; praktik är kul. Och jobbigt. Men mest kul. Se hur det funkar på riktigt. Tjöta med de övriga på sjukhuset, fika, ha egen patient för första gången, vara lite smånervös, vara oförberedd, ha patienter som vägrar att samarbeta, ha roliga patienter, gå den långa biten till affären i staden man inte känner till allt för väl, etc.

Jag tror man behöver det där första året utan praktik för att verkligen uppskatta och förstå vad man möts av när man kommer ut.
Men nog med det djupa!
VI ÄR SNART TILLBAKA OCH DÅ SKA VI RÖJA LE DANSGOLV!

/IT från sjukhuset

Inga kommentarer

På fredag är det tenta, vad har vi att vänta?

Yeah.
Oh.
Ja!!!

Ungefär så coolt känns det att snart ha tenta.
Som en röd Ferrari som kör alldeles för fort. Wow! Bam! Vrom! Mjauaiii!
Och en vecka efter tentan är det dags att åka ut på praktik, till kids med språkstörning, och inge ett allmänt nervöst intryck för föräldrar och handledande logoped. En darrande hand försöker transkribera vad barnet säger. Pennan glider ur handen av all svett som man redan dränkt manualerna med…
Vi vet alla vad som väntar. Kaoz!
Närå, det kommer gå så fint så.

Och vad i tusan gör Oralspex nu? Vad tusan ska de hitta på härnäst?
Ja, efter tentan flyger några av oss till Götlaborg och är på logopedstudentdagarna hela helgen, vilket kommer bli mycket, mycket bra!
Och de andra, ja, de vurmar sig i efter-tenta-ångesten här i Linköping och möjligtvis med lite Le Mans på lördagen!

Svettiga händer, oborstade tänder
Efter tentan var du grå, men jag gillar dig ändå!

/IT från ett lökigt och ostädat pojkrum

Inga kommentarer

Sommaren är kort, det mesta regnar bort,
I början var det det torrt, idag kollar vi på Eurosport

Så kanske man kan summera sommaren hittills, i alla fall för våra vänner i Svealand och Götaland. Värre har det varit för våra vänner i Norrland där det, enligt logopeder (ja, vi spår ju väder också, förutom ger massage), har snöat hela sommaren.
Men nu, ja, då är regnet och kylan här igen för oss i söder, för en tid framöver.
Det får oss Oralspexare att längta till Linköping, vår stad, där vi alla träffades för lite mindre än ett år sen.
En underbar stad vars anor och historia vi inte har den blekaste aning om, men ändå lever och andas i.
Och konsumerar rusdrycker i.

Och snart kommer vi få göra det vi älskar mest, nämligen att sjunga, uppträda, spela instrument och njuta av tanken att inte behöva betala eller stå i kö för nästan några kravaller de två kommande terminerna. Dessutom ska vi ha jävligt kul och försöka ge er och framförallt oss själva dopaminboostar så ofta vi bara förmår och våra hjärnor klarar av.

Larynx högt och glädjevrål
Oralspex säger “skål, skål, skål!”

/ Le IT de Oralspex

Inga kommentarer